Vid nattningen inför vår dotters 6-års dag var det stökigt. Hon var ”beredd” sa hon flera gånger. Beredd på sin födelsedag. Hon var så pass beredd att hon inte kunde sova normalt. Hon bäddade sängen tre gånger och kom tillslut på att fötterna ska ligga på huvudkudden. Som Pippi. Då kom hon tillslut till ro. 

Någonstans däremellan kuddar och upp och ned vända fossingar frågade jag henne om det var fjärilar i magen månne? Hon kände efter och svarade: fjärilarna är nog ute nu mamma, det är ju sommar nu och jag fyller ju år på sommaren. 

Så sant. Och allt som snurrar i tankarna är födelsedagen, såklart. 

Dom flesta är förhoppningvis bekanta med känslan av fjärilar i magen. Ett trevligt talesätt tycker jag. När det pirrar sådär distraherande i magtrakten inför någonting. Nervositet, men på en positiv nivå. För mig är fjärilar i magen associerat förväntningar och längtan – i kombination med varandra. 

I grund och botten är det ju en fysiologiskt reaktion orsakad av tankens kraft. Våra tankar och förväntningar på något som ska hända. Kroppen gör oss redo och skickar mer blod till musklerna och hjärnan. Kroppen tolkar således våra tankar och bedömer att vi behöver mer blod till dessa områden än till matsmältningen just nu. 

Kraftfulla tankar kan därmed ge kraftfulla fysiologiska reaktioner. 

Som en femåring som tänker på att bli en sexåring, som strax ska sluta förskoleklass, gå på sommarlov och sedan inta skolan i höst. Eller en gymnasieelev som snart vaknar upp till studentdagen och klivet som ska tas därefter. Eller en medelålders förälder som lämnar tryggheten i en anställning och kliver in i eget företag och därmed en totalt ny värld. 

Har man fjärilar i magen så lägger man fötterna på kudden. Det verkar funka.