Ibland är det svårt att få ur sig det man vill säga eller det man vill få fram. Speciellt när man tänker skriva till sin mormor som inte lever..
Jag fastnade vid ditt namn, Gunvor. Superpoppis med det namnet på 1920-1930-talet! Och du föddes ju 1935.
Det är ett fornnordiskt namn, möjligtvis betyder det ”strid/kamp” men det kan också bära betydelsen ”färggrann”.

Jag avskyr att jag inte kan fråga dig ifall du visste vad ditt namn betyder.

Du var onekligen färggrann, du färgade till och med dina egna badkläder i batik! Dina förger var starka och du var stark som individ. Entreprenör, skapare, textilkonstnär, banktjänstekvinna, börshaj (!), socialt skicklig och oändligt snäll. Ditt sätt att se på livet, välja att se det i färg, och att glädjas åt detaljerna – det eftersträvar jag i mitt liv.

I 15 år har vi saknat dig nu. Och du var verkligen en kämpe in i det sista. Åh vad du hade uppskattat kliniken. Jag ler sådär förnöjt så fort jag tänker på det. Det var så genuint, så självklart att rå om sig för dig. Så enkelt och så fint.

Mammas mamma Gunvor, en strak och färggrann mormor. Jag hoppas också bli en sådan mormor en dag.