Jag får ofta öva på att stanna upp. Öva öva öva. När livet tuffar på och tempot blir vardag är det lätt att tappa vissa (viktiga) färdigheter. En sådan färdighet är att kunna stanna upp, vara i nuet. Varken blicka framåt eller bakåt för en liten stund. Att ha fokus på en enda sak och inget annat.

Den färdigheten övar jag på. Ibland glömmer jag bort, eller bara är omotiverad till denna typ av träning – för det blir ju som träning för hjärnan och det är svårt att vara i nuet om man är otränad. Behöver jag vara i nuet då? Jag trivs med att blicka
framåt, jag mår bra av det. Men ursprungligen är det avgörande att vara i nuet, det ligger i vår natur och är betydande för att orka fortsätta dag för dag. Att vara i nuet är lika med återhämtning.

Hur vi återhämtar ser så otroligt olika ut! Och det är fint. För någon kan det vara att ligga på soffan, och för en annan kan det vara att utföra trädgårdsarbete i flera timmar. Det är också bra att kunna definiera vad som är återhämtning för en själv. För mig har återhämtning varit att sminka mig. Jag vet inte varför men det blev tidigt i åldern en plats för mig att fokusera, vara kreativ, utesluta allt annat och bara vara där – med en ögonskuggspalett som tidsstoppare. Sminkintresset kom såldes av att jag blev återhämtad från det. Därefter kom hudvård och så vidare. Skönhet för mig har varit min återhämtning och blev på så vis
ett naturligt intresse.